Shoegirl

Jag har varit så ledsen de senaste dagarna. Jag saknar min älskling så otroligt mycket. Det gör ont i hela kroppen och jag vill bara gråta hela tiden. Jag vet att han inte är så långt ifrån egentligen, 50 mil är väl inte så mycket? Men jag vet ju inte när vi träffas igen och det är de som är så himla jobbigt.
Jag vill ha han här varje dag, kunna somna i hans famn på kvällen och vakna i den på morgonen. Komma hem från skolan och mötas av kyssar och kramar och ett leende som får mig att smälta. Han är min pusselbit, biten som får mig hel, biten som får mig lycklig och biten som jag aldrig vill förlora.

Jag älskar dig!

Jag har tagit en omedveten bloggpaus men kommer förhoppningsvis vara tillbaka på heltid till helgen igen. Då händer det grejer!

Jag har blivit dålig på att skriva, jag vet! Men jag har varken haft tid eller lust och inte ork heller för den delen. Jag kämpar med mig själv just nu. Bygga upp självkänslan igen och må bra för just nu mår jag inte så bra. Jag mår inte dåligt men heller inte bra. Men nu ska jag iväg till skolan för att plugga med kära Mona!