Shoegirl

Tittade nyss på New moon igen, den är så grymt bra. Men det är läskigt hur mycket i filmen som påminner och liknar det som har hänt de senaste månaderna. Hålet i bröstet, mardrömmarna, att någon försöker lämna än för den tror det är det bästa för en, att man drar sin undan från allt omkring än. Men vet ni vad det är? det är kärlek! Men kärlek kan göra så otroligt ont. Men hade den inte gjort ont hade den inte varit äkta.
Jag har alltid varit så rädd för att bli riktigt kär just för att jag är så otroligt rädd för att bli sårad. Och så blev jag riktigt kär och vad händer, jo jag blir sårad. Men jag har aldrig sätt en person kämpa så som älskling gör just nu för att läka såra och jag hoppas verkligen det går.

Matte frågade mig en gång om jag tog tillbaka honom för att jag är rädd att vara ensam. Men nej, jag är inte rädd för att bli ensam för jag är inte ensam utan honom. Jag är heller inte rädd för att vanan att alltid ha honom där ska försvinna, för det går att skapa nya vanor. Men visst fan är jag rädd och det var också en av anledningarna till att jag tog tillbaka honom. Jag är rädd för att förlora den personen som jag älskar mest av allt i hela världen och är så kär i att jag inte vet vad jag ska ta vägen ibland. Jag är rädd för att förlora den ärligaste personen jag någonsin har känt.