Shoegirl

Tisdag den 3 november var det tänkt att jag skulle ta tåget hem från Stockholm tillbaka till Halmstad, men så blev det inte. Förra måndagen den 2 november vaknar jag med världens huvudvärk, feber och hosta. Hela huvudet ända bak i nacken gjorde otroligt ont och dum som jag var la jag mig i ett bad för att smärtan kanske skulle släppa lite men då steg febern istället.
Matte fick gå till apoteket och köpa värktabletter men dem hjälpte inte. Klockan halv tio på kvällen ringde Matte till sin mamma som fick komma över med en febertermometer, den visade på 38,4 trots febernedsättande medel. Smärtan i huvudet blev värre och värre så Matte ringde till vårdguiden som sa till oss att åka till akuten på s:t Görans sjukhus. Väl där säger personalen i receptionen till mig att jag får gå ut och vänta i garaget på en sjuksköterska då de misstänkte att det var svininfluensan som spökade i min lilla kropp. Vi väntar en minut sedan kommer en sköterska med munskydd, rock och handskar, väl klädd för att inte få några svininfluensa bakterier i sig.
Jag blev isolerad i ett litet tråkigt rum tillsammans med Matte och hans mamma. Sköterskan tog blodprov och febern på mig. Febern hade nu gått ner helt men blodpovet visade en lätt infektionsförhöjning i min kropp, alltså antagligen ingen svininfluensa. Fyra-fem timmar senare fick jag träffa doktorn som kände på min nacke, lyssnade på mitt hjärta och tittade mig i halsen. Han konstaterade att det inte var någon svininfluensa utan ett vanligt virus. Han sa även att han inte kände sig orolig för att skicka hem mig så länge jag lovade att vila, så att åka tillbaka till Halmstad dagen efter var alltså inget alternativ utan det blev att stanna en vecka längre och vila upp sig.
Men nu är jag tillbaka och saknar min älskling mer än någonsin. Imorgon är det plugg och studenthälsan som gäller, för nu ska jag må bra igen och få en bra utbildning.