Shoegirl

Jag saknar tiden då jag var helt lycklig. Hela sommaren ända fram till slutet av Augusti bestod av bara lycka. Jag sken! Nu känns det som att allt går nerför, men samtidigt uppåt. Det är så svårt att förklara. Idag har jag en deppdag, jag vill inte gå upp ur sängen bara ligga där för mig själv men det kan jag inte. Vi har komplettering på ett arbete som vi måste göra, jag måste peppa mig själv så jag är på bra humör när arbetet ska göras. Blir skönt att få det gjort sen är det bara seminariumet kvar och tentan och den jävlar ska jag klara!
På torsdag blir det studenthälsan så skönt behöver verkligen prata med någon utomstående nu så den här svackan kan vända för just nu vill jag bara gråta varje dag, inte träffa någon, stänga in mig själv med mina böcker och klara tentan sen dra härifrån till Stockholm.
Men nej jag ska börja må bra, fixa tentan, kanske vara med på tenta festen med tjejerna här och sen dra till Stockholm för att träffa familjen och Matte.
Usch jag fattar inte att vissa saker kan få än att känna sig så dålig som person, varje dag försöker jag få mig själv att fatta att jag är bra som jag är, att jag duger som jag är, men nej tankarna om att jag är dålig tar nästan alltid över. Måste verkligen satsa stort på att bygga upp självkänslan nu, få mig själv att må bra, det kräver mycket energi som jag känner att jag inte har så jag måste hitta min energi någonstans ifrån. Det blir nog något jag ska prata om på studenthälsan på torsdag. Lyckas ta energin som jag lägger på att vara ledsen till att istället lägga det på att må bra, måste bara lyckas lista ut hur jag ska göra. Vissa dagar mår jag ju hur bra som helst, jag får börja tänka ordenligt på vad jag gör dem dagarna som jag inte gör dem dagarna jag är ledsen.