Shoegirl

Måste bara säga att jag är så jävla kär! Jag fattar inte att man kan känna så här! Tänk att man hittar den man vill leva hela livet med när man bara är 18 år. På fredag har vi varit tillsammans i 5 år och 6 månader, alltså 5,5 år. Dock med ett uppehåll eftersom vi behövde tid att må bra på egen hand, och funderingar på om vissa saker gick att lösa. Denna tid var en av de värsta i mitt liv men jag visste redan direkt att vi skulle kunna lösa det! För 1,5 år sedan gick vi också igenom en väldigt jobbig period av svek, smärta och många tårar. Trots ett av de största sveken i ett förhållande så valde vi nästan direkt att kämpa för varandra. Trorts att nästan alla vänner runt omkring mig sa att jag bara skulle göra slut och bryta helt. Jag är så glad att jag inte lyssnade utan att jag kände efter vad jag själv ville. Vår kärlek har alltid varit väldigt stark vilket gjort att vi kunnat hålla ihop så länge. Man ska inte ge upp för lätt och bara och göra slut direkt när nåt händer, då är det bättre att ta en paus från varandra och tänka igenom saker och sen fatta ett beslut. Jag och M har aldrig någonsin sagt de orden till varanadra att det är slut, för för oss har det aldrig någonsin varit slut, det har bara varit extremt kämpigt, förvirrande och känsloladdat! Jag citerar från en av mina favorit filmer "jag och din mor var inte alltid kära, det var dagar som vi inte stod ut med varandra, men det är dem dagarna som för dig från den ena tiden av kärlek till den andra". Med andra ord är de kämpiga dagarna inte slutet utan början på något som kommer bli mycket bättre!