Ge aldrig upp!
Igår tog jag och älskling en promenad in till stan. Vi gick och prata om hur mycket vi varit med om under de 5 år vi varit tillsammans. Det har hänt så mycket, både negativ och postiva saker. Några av de bästa stunderna i mitt liv är tillsammans med honom. Jag minns sista året i gymnasiet 2007-2008 och sommaren efter det. Jag pendlade 2 timmar om dagen till skolan, praktiserade och jobbade samtidigt som barnflicka i Danderyd. Det resulterade i att jag praktiskt taget aldrig var hemma. Jag kom hem som tidigast klockan 5 om dagarna och detta var på fredagar och då var jag helt slut. Många av dessa dagar kom jag hem till en lägenhet som doftade nylagad mat, levande ljus stod på bordet och allt var redan uppdukat. Älsklingen gjorde verkligen allt för mig under detta år, han har gjort allt för mig under alla år, men just detta år var ett av våra jobbigaste mellan oss. När sommaren kom började jag jobba ca 12 timmar varje dag, vi sågs nästan aldrig. Jag älskar att jobba men jag hittade aldrig balansen mellan jobb och, vänner och pojkvän. Vi gled ifrån varandra och det blev som att vi bara bodde ihop, vi gick runt i samma lägenhet, sov i samma rum men vi tog aldrig tid till att bara vara med varandra. Vi blev nästan som två främmande personer för varandra. Efter sommaren flyttade jag till Halmstad och man kände sån lättnad av att komma bort från allt. Det gick så långt att vi bestämde oss för att bryta upp, ingen av oss mådde bra längre, vi behövde vår egna tid. När detta hände och vi bodde 50 mil ifrån varandra, hur sjukt det än låter så hittade vi tillbaka till varandra. Vårt förhållande blev tio gånger starkare och vi har gjort allt för att fortsätta hålla ihop. Det var nog när allt det hände som både han och jag fattade att vi ville leva resten av vårt liv med varandra. Ni som varit så kära vet hur det känns när man bara vet att jag har hittat rätt.
Men innan detta hade så mycket hänt mellan oss. Saker som jag tagit mig igenom men som älsklingen fortfarande gick igenom. Det är svårt att se och vara där för en person som mår dåligt när man bor 50 mil ifrån varandra. Jag såg aldrig någonsin att M mådde dåligt, hur ser man det 50 mil bort? Men idag när jag tänker på allt vi gick igenom innan, allt han gjorde för mig så förstår jag hur jobbigt det måste varit. Vi blev tillsammans under en period då det hade hänt så mycket i mitt liv, att jag höll på att gå under. Han har fått lyssna när jag gråtit, han har försökt förstå. Han har sett mig må så dåligt att det knappt gick att få kontakt med mig. Han har tvingat i mig mat när jag inte kunnat äta. Han har suttit och bara hållit om mig när jag brytit ihop totalt, utan att säga ett ord har han fått mig lugn igen. Han har fått höra saker som hänt mig som jag inte berättat för någon annan. Saker som jag själv inte ens kan förstå att jag faktiskt gått igenom. Han har fått mig att våga öppna mig för människor igen, fått mig att förstå att jag är en underbar person ingen får trampa på. Han har offrat sig själv, för att jag ska må bra, vilket lett till att han själv en dag bröt ihop och sårade både sig själv och mig djupt. Men något jag då lärt mig var att inte offra mig själv som han gjorde, för det funkar inte. Man måste må bra båda två i ett förhållande för att det ska vara bra. Och man kan inte skylla över sina misstag på andra, man har ALLTID ett val och gör man fel val får man ta konsekvenserna. Visa att man ångrar sig och göra de rätta valen igen. Jag fick se till att få mig själv att må bra på mitt håll och han på sitt. Det tog månader och när vi väl mådde så pass bra igen så vi faktiskt kände oss lyckliga så kände båda två att det var någonting som fattades för att vi skulle kunna vara helt fullt lyckliga, varandra. 3 månader senare bodde älsklingen hos mig i Halmstad och om två veckor får vi får egna lägenhet här i Halmstad.Var vill jag komma med det här? Jo, ge aldrig upp när du känt att du träffat rätt person. Det finns personer som gått igenom tio gånger mer saker än mig och M. Våra problem är egentligen bara små potatis jämfört med andras. Men flera av dessa personer håller fortfarande ihop, varför? Jo för att det kämpar! Att så många skillsmässor sker idag är för att folk så lätt ger upp. Vill man vara med varandra så kämpar man. Visst finns det gränser? Vissa händelser ska man inte kämpa igenom. Vissa personer är inte värda att kämpa för. Men när man vet att det är rätt att kämpa och personen är rätt att kämpa för. Ge inte upp! Tiden läker alla sår! Det här gäller inte bara förhållanden, vad du än vill i ditt liv, kämpa och ge inte upp!
Kommentarer
Postat av: Katrin
Vad glad jag blir att ni fortfarande fungerar och älskar varandra. Ta hand om er och försök inte att ändra varandra. Njut av det ni har
Postat av: Linnéa
Tack sis! du vet för vad! Du är helt enkelt bäst och får mig att tänka klart i stunder då mina tankar inte vill som jag! Livet går vidare och jag mår faktist bra med hur det ser ut idag, ska se till att njuta av det och lära mig att leva med det förflutna. Älskar dig så otroligt mycket!! <3
Trackback
