Shoegirl

Fick den där jobbiga känslan nyss som jag hade förra gången M var i Stockholm. Jag vet att han bara ska vara borta i 4 dagar men det är ändå jobbigt. Ni som inte har haft distansförhållande har ingen aning om hur det känns.  Nu har jag nog den här känslan för att M kommer att vara ganska mycket i Stockhom framöver som det ser ut nu. Jag är livrädd för att det ska bli så mycket att han tillslut måste flytta tillbaka och jag blir åter själv i Halmstad. Jag har bara en känlsa av jag innan eller efter sommaren kommer stå med valet att läsa på distans och flytta till Stockholm eller stanna i Halmstad 1-2 terminer till och ha distansförhållande igen. Jag vill inte ha den pressen. Jag och M har pratat mycket om vi ska göra så, flytta tillbaka efter sommaren men de har mest lutat åt att vi inte gör det eftersom vi inte orkar flytta så kort tid inpå igen. Nu vet jag inte vad som händer. Jag hoppas ju såklart det går bra för M och att han får jobb och äntligen får jobba med det han brinner för. Det jobbigaste just nu är att jag inte kan prata med söt om allt. Han jobbar så mycket så han inte har tid att prata i telefon. Känns nog bättre när man får klarhet i allt sen.