Shoegirl

Tentan är avklarad men jag har ändå massor att göra med c-uppsats och snart den jävla ekonomistyrningstentan. Men  de är bara att köra på. Tentan i fastighetsrätt gick väl inte som jag tänkt mig men sånt är livet. Vad ska jag göra liksom, vill gå tillbaka och ändra så mycket men det kan jag ju inte nu liksom. Ikväll ska jag ut och dansa med tjejerna. Hade tänkt mysa med M hela helgen men han drar till varberg för att träffa en kompis så de blir massa mys imorn istället!! Jag och M är i en toffelperiod, eller nykärsperidor eller vad man ska kalla det. Vi vill bara vara med varandra hela tiden och saknar varandra direkt när vi är ifrån varandra. Tur att han går i skolan på dagarna så jag ändå kunnat gå hem till Mona och plugga. Sen har vi myst hela kvällarna. Det är tur att vi är så dåliga på att toffla båda två för annars hade vi varit fastklistrade vid varandra hela dagarna.
Jag har M var nykära sjukt länge när vi blev tillsammans. Våra vänner slutade praktiskt taget att umgås med oss för att vi var så jobbiga. I två år hade vi konstant de där underbara pirret i magen, gick aldrig utan varandra någonstans nästan. Sen gick vi igenom 1 år som var riktigt jobbigt och sen distans förhållande i 1,5 år. 2,5 jobbiga år, men tack vare att vår kärlek är så stark så har vi lyckats kämpa igenom dessa år. De har gjort vårat förhållande så mycket starkare och vi har aldrig någonsin haft de så bra som vi haft de senaste året, sen M flytta hit. Men självklart är inte vårt förhållande perfekt, de är ju ingens. Vi bråkar självklart då och då och med mitt svängiga och hetsiga humör så kan de gå riktigt vilt till när vi väl bråkar. Och det sjuka är att när jag frågar M vad han älskar mest med mig brukar han säga mitt humör, min största nackdel enligt mig själv men han ser det som en utmaning, något spännande. Man ska har tur om man hittar en person som älskar ens nackdelar mest av allt. Jag själv undar hur i helvete han står ut med mig!