Shoegirl

Japp det ska jag iväg på om Ca 2 timmar. Jag tänker inte hoppas på för mycket men självklart hoppas jag på att få den. Annars är jag iallafall glad över att ha fått en visning av den. Så 18.30 beger jag mig hemifrån.

Jag hade tänkt att gå ut på en promenad nu. Jag känner att jag behöver lite luft innan jag sätter igång med plugget, men nej det börjar regna igen och jag har inget paraply.
Jag behöver verkligen komma ut och snart blir det mörkt och då är det ju inge roligt att vara ute och gå så jag hoppas det slutar regna snart. Men det är klart det slutar regna eller hur? The secret tänk fungerar alltid!

Titta vad jag hittade, några klipp från en film jag var med i som 14-åring. Filmen är inspelad i den skolan jag gick i och jag fick faktiskt betalt för att medverka även fast jag bara var statist. Det var inte en stor summa men det är roligt att minnas. Det är jag som står med flätor i bakrunden.
Så vad tycker ni ska jag satsa på mäklare eller filmstjärna?=)

Jag älskar att shoppa! Finns det något bättre? Jag var inne på h&m hemsida och skorna jag har velat ha så länge som var slut förra veckan hade kommit in igen och nu var dem på rean. Hittade även massa andra plagg som jag beställde. Skor och kläder kan man aldrig ha för mycket av. Eller hur?

Tittade nyss på New moon igen, den är så grymt bra. Men det är läskigt hur mycket i filmen som påminner och liknar det som har hänt de senaste månaderna. Hålet i bröstet, mardrömmarna, att någon försöker lämna än för den tror det är det bästa för en, att man drar sin undan från allt omkring än. Men vet ni vad det är? det är kärlek! Men kärlek kan göra så otroligt ont. Men hade den inte gjort ont hade den inte varit äkta.
Jag har alltid varit så rädd för att bli riktigt kär just för att jag är så otroligt rädd för att bli sårad. Och så blev jag riktigt kär och vad händer, jo jag blir sårad. Men jag har aldrig sätt en person kämpa så som älskling gör just nu för att läka såra och jag hoppas verkligen det går.

Matte frågade mig en gång om jag tog tillbaka honom för att jag är rädd att vara ensam. Men nej, jag är inte rädd för att bli ensam för jag är inte ensam utan honom. Jag är heller inte rädd för att vanan att alltid ha honom där ska försvinna, för det går att skapa nya vanor. Men visst fan är jag rädd och det var också en av anledningarna till att jag tog tillbaka honom. Jag är rädd för att förlora den personen som jag älskar mest av allt i hela världen och är så kär i att jag inte vet vad jag ska ta vägen ibland. Jag är rädd för att förlora den ärligaste personen jag någonsin har känt.

Ikväll är det fest, vi ses i dimman, nu har jag bråttom!

Dåligt på att skriva, jag vet, uppe för sent, jag vet! Så vad har det blivit av med helgen, jo fredags kvällen spenderades hos Maria med Idol, glögg, julmust, pepparkakor och självklart en del skratt och prat om mina diskreta grannar, eller vad dem nu var.
Igår latade jag mig men fick även lite plugg gjort. Idag har jag pluggat, städat lite och även hunnit med att ta det väldigt lugnt. Imorgon blir det heldagsplugg på bibblan och kvällen får vi se vad den har att erbjuda. Men antagligen fortsätter plugget på kvällen med. Nej måste sova nu, saknar min Matte min pusselbit, de är svårt att sova när du inte ligger bredvid mig.

Har precis kommit hem från en mysig kväll hemma hos Maria. Hon bjöd på glögg och pepparkakor och blev sur för att några av tjejerna ville överge henne för poliser, haha. Men inga poliser blev det, inte ikväll iallafall.
Nej det fick bli ett kort inlägg för nu är jag trött och ska sova.

Vill bara upplysa alla att jag är så sjukt kär! Min älskling, plutt, tokis till pojkvän är de bästa som någonsin hänt mig. Trots allt som har hänt får han fortfarande mig att känna mig som världens lyckligaste och gladaste person.
Jag kämpar, han kämpar, vi kämpar för att lägga allt som hänt bakom oss och se framåt på allt det bra och det är mycket kan jag säga. Det finns fortfarande saker som behöver bli bättre, men så bra som vi har det nu är det helt sjukt att ens tänka sig hur det kommer vara då, när det  är ännu bättre!
Jag är glad att jag är inte lät ett stort misstag förstöra någonting så bra och så starkt förhållande som vi har och det blir bara bättre och starkare för varje dag som går. Vi bråkar aldrig längre, och då menar jag verkligen aldrig. Vi har småtjaffs men dem skrattar vi fort bort. Vi tar aldrig varandra för givit längre och vi säger och gör gulliga saker för varandra varje dag! Vi är precis som nykära igen och gör allt som nykära gör och då menar jag verkligen allt!
I ett förhållande går man igenom många prövningar som man måste klara av för att fortsätta att hålla ihop. Klarar man dessa prövningar blir oftast förhållandet ännu starkare och ännu bättre. Men vissa prövningar ska ett förhållande inte behöva gå igenom och jag är absolut inte glad för den prövning som vi gick och fortfarande faktiskt går igenom. Skulle jag kunna spola tillbaka tiden skulle jag göra det, skulle han kunna spola tillbaka tiden skulle han göra det. Men det alternativet finns inte. Så valet blev att faktiskt gå igenom den här prövningen för att jag älskar och är fortfarande efter 4 år så sjukt kär i min älskling. Och för att jag någonstans långt inom mig vet att de här aldrig kommer hända igen och att det krävdes mycket för att det skulle hända överhuvudtaget.
Jag är glad för att "gå igenom" den här prövningen så länge förhållandet blir bättre och stärker oss, och så länge jag känner att jag är lycklig och kan bli ännu lyckligare av att "gå igenom" prövningen men skulle alternativet finnas att spola tillbaka tiden skulle jag utan minsta tvekan välja det. Men nu hade jag bara två alternativ, att gå eller stanna och kämpa. Och sjävklart väljer jag att kämpa för det bästa. Ett misstag ska inte förstöra det bästa som någonsun har hänt! Inte för någon av oss.

Fight får love! Det är vårat motto och de håller vi oss till så länge vi känner att det finns någonting kvar att kämpa för och just nu finns det mycket!

Är det någon mer än jag som ska vara töntig nog att se på julkalendern? Jag kommer aldrig att bli vuxen, men det vill jag inte heller. Inte mentalt iallafall.