Shoegirl

Var iväg klockan tio idag till skolan och kom hem nyligen. När jag kommer in genom dörren ser jag att det ligger en stor hög med post. Jag suckar tills jag ser ett annorlunda kuvert i fint papper skrivet för hand, med fin text står det mitt och M namn. Jag förstår direkt vem det är ifrån och skriker till, jag fylls av ett lyckorus och energin i mig sprutar åt alla håll i så hög dos att när jag ska tända lampan i hallen för att se ordenligt så exploderar glödlampan. Jag sliter upp kuveret, ser orden, "vi ska gifta oss" "9 juli" och namnen "Teddy och Marie". Utan att ta av mig varken skorna eller jackan sliter jag upp mobilen ur väskan och slår min brors nummer. "Ni ska gifta er skriker jag, jag har äntligen fått kortet. Min bror skrattar och efter att hört mig i extas i telefon några minuter så säger jag "jag kanske ska läsa brevet nu".
Min älskade storebror gifter sig 9 juli iår, jag kan fortfarande inte fatta det. Han har träffat en tjej som är helt fantastisk och jag önskar dom verkligen all lycka!

Jag saknar världens finaste söt. Jag vill ligga i hans famn och bara mysa. 4 dagar är inte lång tid men det känns verkligen som en evighet nu när vi knappt pratar någonting med varandra heller. Längtar så tills imorgon klockan 6 då jag får krama om honom. Min hjälte!

Nu drar jag till Maria för lite förfest. Ska inte ut sen men att träffa tjejerna och snacka lite skit tackar man väl aldrig nej till!

Fick den där jobbiga känslan nyss som jag hade förra gången M var i Stockholm. Jag vet att han bara ska vara borta i 4 dagar men det är ändå jobbigt. Ni som inte har haft distansförhållande har ingen aning om hur det känns.  Nu har jag nog den här känslan för att M kommer att vara ganska mycket i Stockhom framöver som det ser ut nu. Jag är livrädd för att det ska bli så mycket att han tillslut måste flytta tillbaka och jag blir åter själv i Halmstad. Jag har bara en känlsa av jag innan eller efter sommaren kommer stå med valet att läsa på distans och flytta till Stockholm eller stanna i Halmstad 1-2 terminer till och ha distansförhållande igen. Jag vill inte ha den pressen. Jag och M har pratat mycket om vi ska göra så, flytta tillbaka efter sommaren men de har mest lutat åt att vi inte gör det eftersom vi inte orkar flytta så kort tid inpå igen. Nu vet jag inte vad som händer. Jag hoppas ju såklart det går bra för M och att han får jobb och äntligen får jobba med det han brinner för. Det jobbigaste just nu är att jag inte kan prata med söt om allt. Han jobbar så mycket så han inte har tid att prata i telefon. Känns nog bättre när man får klarhet i allt sen.

Usch vad jag känner mig ensammen utan söt. Jag sknar honom redan efter en dag. Är så van vid att skratta hela tiden för vi har så sjukt roligt tillsammans. Vissa gånger skrattar jag så mycket att jag knappt får luft och får kramp i magen. Men ett gott skratt förlänger livet eller hur?
Nu ska jag gå och handla kina mat. Det går ingen nöd på mig trots att vi betalar två hyror. Jag ska alltid vara så orolig för att pengarna inte ska räcka för jag vägrar att behöva låna pengar av andra. Det är de värsta jag vet jag vill klara mig själv och det gör jag alltid också. Jag har köpt massa nytt till nya lägenheten. de kommer bli så fint där jag vill flytta nu! På tisdag ska jag iallafall hämta nycklarna och gå dit med söt och mäta och så. Nu kommer vi äntligen ha ett första handskontrakt och slippa känna sig stressad över boende i framtiden. Nu kan vi lägga energi på andra framtidsplaner istället. Älsklingen har jobb nu så han kommer åka fram och tillbaka till Stockholm rätt mycket nu. Men det är bara att vänja sig.
I april när vi inte längre betalar två månadshyror ska jag lägga några tusenlappar på tandläkaren. Jag måste ha en bettskena eftersom jag gnisslar tänder och varje dag vaknar med huvudvärk. Jag måste verkligen börja ta tag i allt sånt så att jag mår helt bra. Börja äta mina järntabletter regelbundet och sånt. Jag är så trött hela tiden och det är både järnbrist och huvudvärk som är orsaken till det. Mitt nyårslöfte var att må bra fysiskt och psykiskt och det ska jag verkligen hålla! Det är nog bra att vara ensam ibland för de är då man börjar tänka på allt sånt här. Nej nu är jag fan hungrig!

Känslan jag hade i förrgår om att en migrän attack var  på väg stämde. Efter träningen igår small de till ordenligt och idag har jag legat i sängen hela dagen. Matte fixade blåbärssoppa åt mig så jag fick i mig någonting och huvdvärkstabletter såklart. Nu är huvudvärken nästan borta men måste ta tabletter var tredje timme för att det inte ska komma tillbaka. Men de gör inte så mycket så länge jag slipper ha ont. Nu mys!

Nu kör vi träning för första gången sen innan jul. De hhär kommer kännas men de är de värt, utan tvekan.

Jag och min syster, innan en fotbollsmatch, sommaren 2009!

Föreläsningen idag var inställt. Så nu sitter jag här och har tråkigt, vad ska man hitta på? Jag hatar när man ställt in sig på något så blir det inte av, man blir så rastlös. Kanske ska städa lite. Ska iväg och gymma sen med Mona och Maria. Alltså det är så tråkigt att vara ensam, jag vill hitta på saker! Jag och M har haft fullt upp hela helgen, med promenader, Prison break maraton och annat roligt. Så nu när an inte är hemma är det så tråkigt!!

Jag och M var hemma hos grannen och hjälpte till och klippte klorna på deras katt. Vi blev bjudna på sockerkaka med aprikoser i, så himla gott. Jag tog två bitar och M tog hela 4 stycken. Men killar får ju i sig hur mycket som helst. Jag har inte mått så bra ikväll, är helt yr, mår illa och har ett tryck i huvudet. Jag tror det kan vara en migrän attack som är på väg men jag hoppas verkligen inte det är så. Men nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen och titta på solsidan. Imorgon är första föreläsningen i fastighetsrätt, ska bli roligt att komma igång med den kursen faktiskt.

Så här nära in på flytten är de kanske inte så konstigt att man blir helt besatt av att titta på inredningsdetaljer. Detaljer som jag fastnat för just nu är blommor och ljustakar. Jag har levande blommor, platsblommor i olika färger, blommor på tavlor och som mönster på vårt vardagsrumsbord. Jag har ljustakar i olika former på praktiskt taget alla ytor det går att ställa ljus på i vår lägenhet. Det är nog det mysigaste med hösten/vintern att kunna tända ljus och koppla av med en kopp te. Jag satt och spanade runt på lite inredningsdetaljen till nya lägenheten och hittade en ljusstake med rosor på. Roser är min favoritblomma. Jag fastnaden för den direkt för att de var så annorlunda design men jag tyckte inte den direkt var fin. Men ju mer jag suttit och tittat på den desto mer vill jag ha den. Jag har fäst mig vid något men jag vet inte riktigt vad.

http://www.streaminvite.com/ref/27682

Istället  för att att bjuda på Gevalia kaffe, varför inte bjuda på ett gått te? Jag själv har gjort en liten myshörna här i vardagsrum, med fåtölj och ett bord med ljus på. Riktigt mysigt att krypa ner med en bra bok och en kopp te. Och för att få det ännu mysigare skulle jag vilja ha den här fina te-settet från bolagret. Det skulle verkligen vara pricken över i:et. Får ta en bild sen på min myshörna och lägga ut här på blogget. Nu blir det prison break med söt.

Idag har jag och Pernilla varit och pratat med våran handledare om c-uppsatsen. Vi har mycket att tänka på nu för svaret vi fick var lite som "gör om, gör rätt". Inte riktigt men nästan. Vi har iallafall lite att tänka och fundera på men när väl tankarna har samlats kommer de här bli hur bra som helst. De är jag övertygad om.
Jag har börjat packa inför flyttningen idag, de mesta i baren är nu nerpackat och en liten katt vid namn Socker ville såklart hoppa ner i kartongen några gånger. Det senaste dagarna har jag bara velat strypa den katten som står och jamar och krafsar på dörren till sovrummet hela nätterna. Men för det mesta är hon underbar, eller där ljög jag, för det mesta är hon faktiskt riktigt jävlig. Men jag älskar lilla hårbollen ändå, vi har nog en hatkärlek till varandra.

Men innan detta hade så mycket hänt mellan oss. Saker som jag tagit mig igenom men som älsklingen fortfarande gick igenom. Det är svårt att se och vara där för en person som mår dåligt när man bor 50 mil ifrån varandra.  Jag såg aldrig någonsin att M mådde dåligt, hur ser man det 50 mil bort? Men idag när jag tänker på allt vi gick igenom innan, allt han gjorde för mig så förstår jag hur jobbigt  det måste varit. Vi blev tillsammans under en period då det hade hänt så mycket i mitt liv, att jag höll på att gå under. Han har fått lyssna när jag gråtit, han har försökt förstå. Han har sett mig må så dåligt att det knappt gick att få kontakt med mig. Han har tvingat i mig mat när jag inte kunnat äta. Han har suttit och bara hållit om mig när jag brytit ihop totalt, utan att säga ett ord har han fått mig lugn igen. Han har fått höra saker som hänt mig som jag inte berättat för någon annan. Saker som jag själv inte ens kan förstå att jag faktiskt gått igenom. Han har fått mig att våga öppna mig för människor igen, fått mig att förstå att jag är en underbar person ingen får trampa på.  Han har offrat sig själv, för att jag ska må bra, vilket lett till att han själv en dag bröt ihop och sårade både sig själv och mig djupt. Men något jag då lärt mig var att inte offra mig själv som han gjorde, för det funkar inte. Man måste må bra båda två i ett förhållande för att det ska vara bra. Och man kan inte skylla över sina misstag på andra, man har ALLTID ett val och gör man fel val får man ta konsekvenserna. Visa att man ångrar sig och göra de rätta valen igen. Jag fick se till att få mig själv att må bra på mitt håll och han på sitt. Det tog månader och när vi väl mådde så pass bra igen så vi faktiskt kände oss lyckliga så kände båda två att det var någonting som fattades för att vi skulle kunna vara helt fullt lyckliga, varandra. 3 månader senare bodde älsklingen hos mig i Halmstad och om två veckor får vi får egna lägenhet här i Halmstad.
Var vill jag komma med det här? Jo, ge aldrig upp när du känt att du träffat rätt person. Det finns personer som gått igenom tio gånger mer saker än mig och M. Våra problem är egentligen bara små potatis jämfört med andras. Men flera av dessa personer håller fortfarande ihop, varför? Jo för att det kämpar! Att så många skillsmässor sker idag är för att folk så lätt ger upp. Vill man vara med varandra så kämpar man. Visst finns det gränser? Vissa händelser ska man inte kämpa igenom. Vissa personer är inte värda att kämpa för. Men när man vet att det är rätt att kämpa och personen är rätt att kämpa för. Ge inte upp! Tiden läker alla sår! Det här gäller inte bara förhållanden, vad du än vill i ditt liv, kämpa och ge inte upp!

Jag och älsklingen hade lite tråkigt nu på kvällen och vad gör man inte för att underhålla sig själv. Jag tycker ju vi är de snyggaste paret någonsin men andra har nog inte samma uppfattning. Snart är det dags för ett till avsnitt av prison break, nu säsong 3.

Måste ju erkänna att det kliar lite i fingrarna. Men jag har så otroligt mycket mer fritid nu. Facebook tar upp mer tid än vad man tror. Timmarna flyger förbi när man sitter där. Största anleningen till att jag avslutade facebook var för att jag behövde mer tid till att plugga till tentorna, vilket jag verkligen fick. Andra anledning var att hitta på mer annat att göra än att sitta vid facebook.  Jag har tillexempel börjat blogga igen som jag inte gjort sen i september, blogg är terapi för mig så de känns viktigt att jag hinner med det. Jag och älsklingen har börjat se prison break igen, ikväll ska vi se de sista avsnittet ur säsong 2. Träning och promenader hoppas jag också  komma igång ordenligt med igen. När jag väl kommit igång med allt och känner att jag har en bra balans mellan träning, studier, vänner, familj och pojkvän. Ja, då kommer jag antagligen att öppna upp facebook igen. Men jag har inte känt av att jag haft en bra balans mellan allt i mitt liv, så jag kände att jag beövde extra tid till att försöka pussla ihop det, och den tiden tog jag från facebook sittandet, de minst viktigaste i mitt liv. Visst hade jag ju bara kunnat strunta i att gå in på facebbok än att stänga av de men då hade jag hela tiden varit nyfiken på vad folk skrivit till mig så jag hade inte kunnat hålla mig, haha. De här känns bra men att inte ha facebook är också komplicerat eftersom många skickar inbjudan där och lägger upp bilder som man väldigt vill se, tillexempel från våra förfetser, middagar och massa annat. Några anledningar till att jag antagligen längre fram kommer öppna min facebook igen.

Jag ska snart iväg till bibblan och plugga med Pernilla. De är C-uppsats pågång, vilken känns rätt roligt faktiskt. Vi ska skriva om bostadsbristen i Södra Sverige. Den 5 februari händer det också lita saker. Då är det nämligen dags för min och älsklingens flytt till våran lägenhet i första hand här i Halmstad. Det är femte gången jag flyttar på 2,5 år, femte stället som jag bor på här i Halmstad. Det är inte alls kul att flytta runt så mycket men nu kommer vi bo här ett tag som de ser ut just nu, man vet ju aldrig vad som händer. Nu ska jag äta lunch och mysa framför tv:n en liten student innan jag ska börja göra mig iordning.

...fast så trött. Jag vill bara krypa ner under täcket igen och ligga och mysa med söt hela, hela dagen. Jag är så himla trött och seg men efter lote mys kommer jag nog att vakna till. Blir nog lite prison break så kommer jag nog igång sen. Lite te, kyssar, kramar. Sen blir det stor städning för sen handla smink sen är det tenta fest som gäller! Och det behövs verkligen fest efter alla tentor och plugg dagar!

Har varit förbi Linnea en stund ikväll för att hälsa på Mona och hennes syster son. Nu sitter jag med världens bästa pojkvän och tittar på Prison break. Eller han sitter och jag ligger i hans knä och känner mig som en prinsessa. Fredagsmys med älsklingen är nog nästan de bästa jag vet. Vi har haft våra Idol kvällar hela hösten och nu börjar lets dance kvällarna, så nu blir det toffleri på hög nivå varje fredag. Fast jag är nog den sämsta toffeln som finns och behöver riktiga lektioner av någon. För här har vi fredagsmys tillsammans och ändå hamnar jag här framför datorn. Är det inte facebook så är det bloggen. Men nu blir de mys igen!

Sista tentan är nu avklarad och nu blir det inge mer plugg först efter helgen. Jag är verkligen dunderförkyld och tänker bara vara hemma ikväll och mysa med söt, se lets dance och prison break säsong 2. Kanske springer över en snabbis till Mona och busar med henns underbara systerson. Men just nu blir det mat, bad och mys och så toterar jag mig själv med menthol nässpray. Bästa medicinen men vad ont det gör.

Sitter och äter frukost och ska snart över till Mona för att plugga ekonomistyrning. Jag är så trött och super förkyld så dricker te till frukost idag. Var inne på blondinbellas blogg och läste om hennes vän som dött. Så hemskt och jag får verkligen flashbacks. Tänker på Tommi när vi förlorade honom. Hur jag visste när pappa läste i tidningen att någon blivit mördad i Vällingby, att det var något jag kände som gjort det eller som blivit det. Trodde ju aldrig att man skulle känna dom båda. Hur jag fick panik inne i bomsteraffären när jag skulle köpa blomma till han, första gången på hans minnesplats som han tog sitt sista andetag på, hans mamma som var där, bilen med blodpölen under där han ramlade ihop, begravningen, så mycket mer som jag inte ens vill skriva om. De var länge sen jag tänkte på allt. Minnenerna kommer tillbaka. Men så tänker jag på Tommi som den levande, glada, underbara person han var, så blir man åter glad igen. De va så länge sen allt hände men vissa saker kan få minnnerna att komma tillbaka riktigt ordenligt och då blir det riktigt jobbigt. Som tur är händer de inte ofta längre,för oftast är det glada minnen jag får av en levande Tommi. Hans liv varade ju faktiskt i 20 år och 4 av dom fick jag känna han och hans "slutliga död" varade bara några timmar. Så de finns så mycket mer glada minnen. Nej nu måste jag gå.

Jag har haft en underbar kväll hemma hos Maria tillsammans med Mona. Vi åt middag ihop, tacos, och kladdkaka till efterrätt. Efter middagen dansade Mona vilt som vanligt och jag var ju självklart tvungen att hoppa in som gästdansare under låten Mikrofonkåt med september, haha. Dagen har varit lång och tung så det kändes verkligen skönt att bara umgås och göra något riktigt roligt. Tentan i Makro skrev jag 9-14 idag och det kändes riktigt bra direkt efter. Men som vanligt några timmar senare så sitter man och tänker, vilket skit jag skrev där, och där och där med och så är man igång med tänket, jag har kuggat! Men nu släpper jag det här och ser framåt som min brorsa alltid säger. Jag kan ändå inte gå tillbaka och ändra tentan.

Jag och älskling ligger nedbäddade under täcket, två små sjuklingar är vi. Vi ska mysa en liten stund till framför desperate housewives sen ska jag över till Mona för Makro plugg. Imorn är det tenta och jag kommer klarar den, jag har ju redan gjort de eller hur???

Kom precis hem från skolan och har hunnit äta lite. 6 timmar satt jag i dag och pluggade med Mona, härligt, härligt! Idag har det varit plusgrader så snön har sakta men säkert börjat smälta bort, men nu på kvällen har det börjat frysa på så de är snorhalt ute. Jag längtar så himla mycket till sommaren, Tylösand och after beachen, dans på cafét, kvällspromenader och fina solnedgångar vilken sommar jag ska ha igen. Nej nu ska jag mysa me min älskling, bjuder på en bild från sommaren.

http://www.youtube.com/watch?v=8SbUC-UaAxE

Dukat för julbord

Idag har jag suttit på bibblan några timmar och pluggat med tjejerna, de gick ganska bra faktiskt. Tror jag och Mona blir riktigt grymma på de här tilllslut, haha! Ikväll var jag hemma hos Linnea med Mona och Maria och snacka skit, åt paj och bara umgicks Skönt att vara tillbaka med alla underbara tjejer igen =).
Känns så härligt att börjat blogga igen. De är min terapi, men har inte haft varken lust eller tid senaste året. De har hänt så himla mycket och denna höst har precis som alla andra varit en period av deppighet, varför blir det så på hösten? Matte har sagt att jag varit i min egna värld, jag har inte riktigt haft lust med något, inte velat festa, ta promenader och egentligen inte orkat plugga heller, bara velat vara för mig själv. Men jag har lyckats hantera den här hösten riktigt bra, umgåtts med tjejerna, tränat, varit i Stockholm en hel del och pluggat med. Jag har inte mått dåligt men bara känt mig trött och nere, gråtit en hel del, men att gråta behöver inte alltid vara negativt , bättre att släppa allt en att hålla det inom sig.=) Jag är dessutom en person som inte gillar att prata om mina problem. Jag hatar när folk tycker synd om mig sen får jag alltid för mig att folk ska tro att man vill att de ska tycka synd om en, typ tänka att man bara vill ha uppmärksamhet. Larvigt jag vet, men jag blir bättre och bättre på att inte tänka så. Positivt tänk, jag är bra, snygg och smart haha. Men nu är jag på väg tillbaka, The secret hjälper mig igenom det mesta och nästa höst är de säkert ingen deppighet alls=) Men måste ju avsluta de här med att säga att jag faktiskt mår bra och är lycklig!!